|
Sphynxen kommer ursprungligen från Kanada. Den är en spontan mutation från vanlig huskatt.
1966 föddes en hårlös kattunge av en svart-vit korthårig hona, Elizabeth.
1973 exporterades två kattungar till Holland, där Dr Hugo Hernadez började sitt avelsprogram.
1971 godkändes rasen av kanadensiska CCF med certifikats-rätt och av det amerikanska CFA, dock utan certifikats-rätt.
CFA återtog godkännandet efter några år för att man trodde att det kunde vara en sjuklig gen som gav hårlöshet.
Aveln i Nordamerika upphörde nästan helt men fick ny fart 1975 då en ny mutation inträffade i Minnesota.
1978 räddades två övergivna kattungar från Toronto, en var hårlös.
Mamman till den parades med två olika hanar, en hona ur varje kull sändes till Dr Hugo Hernadez i Holland för att hjälpa hans avelsprogram.
I början av 80-talet anslöt sig Tonia Vinks till avelsprogrammet. Hon hade en hane från Dr Hugo Hernadez, kallad Ra.
Ra´s kullbror Ramses parade Paloma och i kullen föddes en av sphynxhistoriens mest inflytelserika kattor.
Hon hette Hathor De Calecat med smeknamnet "Tulip". Tulip blev 19 år gammal och ligger bakom många av dagens sphynxar i Frankrike, USA och England, dit hon såldes till Angela Rushbrook och Jan Plumb.
Tulip var den första sphynxen någonsin i England, hennes betydelse går ej att överskatta.
1984 importerades en hankatt från Europa till USA.
Via Europa var alltså avkomma till de äldsta linjerna tillbaka i USA!
Dagens sphynxar härstammar alltså främst från tre skilda mutationer uppkomna 1966, 1975 och 1978.
Även senare har nya mutationer inträffat som haft betydelse för rasen.
Spontana mutationer i olika former inträffar ganska ofta och är alltså något helt naturligt.
I Sverige importerades den första sphynxen 1994 av Suanho´s katteri, Susie Anger-Söderberg.
Texten är hämtad från SphynX:et
mat
En vanlig missuppfattning när det gäller rasen Sphynx är att dom ska ha ständig tillgång till mat. Mattillförseln ska anpassas till individens ålder, aktivitetsnivå och om den är fertil eller ej. Vissa Sphynxar har lätt för att lägga på sig, speciellt efter kastrering.
|